När då leran är torr, och den måste vara helt torr, häller jag på vatten så att det nästan täcker leran men inte helt. Det måste sticka upp lite.
Här ser ni hur leran vittrar sönder av vattnet.
När leran har stått ett tag och är helt söndervittrad,
häller jag bort överflödigt vatten och blandar om. Nu är engoben i princip klar.
Om man vill vara säker på att engoben är jämn och inte har klumpar kan det vara bra att sikta den. Sikta är samma sak som att sila men igenom en väldigt finmaskig sil. Jag använder en på 60 mesh för engobe.
Konsistensen ska vara ungefär som filmjölk när man använder den. Om den är tjockare kan man tillsätta vatten och om den är för tunn får man låta den stå så leran sjunker för att sedan hälla bort överflödigt vatten.
Visst är det underbart att få förmånen att höra någon berätta om sitt konstnärskap!? Idag har keramikföreningen gästats av keramiker Margaretha Holmlund verksam i krokarna runt Skellefteå. Hon har pratar utifrån "Mitt liv i keramiken" Hon pratade om utforskande och uttryck, tekniker och att göra om igen. Otroligt härligt och inspirerande att lyssna på hennes berättelse. Mera berättande åt folket!
Sent om sider är jag på gång med basen till björkarna som jag har hållit på med i... är det tre år nu?! Det börjar äntligen ta form och jag kan se en helhet. Efter alla års jobbande med björkarna känns det super. Tanken är att göra en form i silikon och sedan gjuta finbetong i den. Modellen har jag gjort i lera för att den ska passa precis. Jag tror att färgen på betongen kommer att funka bättre än den mörka leran. 
Det jag brukar göra är att pressa ut kanten ytterst lite över något som är runt. I verkstan har vi en suverän oglaserad skål med perfekt form att använda till detta.
När den är läderhård går det superbra att fixa till ytan så att den blir slät och fin så det börjar jag med.
Eftersom jag valde ett lock som inte har några naturliga stopp så måste jag lägga till några så att det inte glider av. Det gör jag i två hörn.
Nu är locket klart att målas med engob. Engoben jag använder är uppslammad vit lera av samma sort som jag brukar dreja i. Funkar superbra. Jag lägger på minst två lager för att det ska täcka men samtidigt har jag inget emot att den svarta leran lyser igenom lite grann.
Så, nu ska den bara stå och torka innan bränning. Som jag nämnde i förra inlägget så bränner jag de bara en gång till 1280° eftersom jag inte lägger på någon glasyr. Miljövänligt också!
Jag gillar när det är många av något! Masseffekten tycker jag är otroligt förförisk. Här i form av små skålar, vaser och pilleraskar.
Av någon anledning har jag snöat in på kuber och kvadrater när jag jobbar. Om jag inte drejar så blir det gärna en kub. Ett exempel är mina handbyggda askar som jag gör alla olika med annorlunda lösningar på locken. De är gjorda i svart lera med vit engob på och bara brända en gång till 1280°. Jag använder inga mallar utan jobbar helt utifrån leran. Så här gör jag:
Jag jobbar alltid på ett tyg för att inte leran ska fastna på bordet (det här var ovanligt skrynkligt!)
När jag har en lagom tjock (ca 1/2 - 1 cm) platta av lera börjar jag med att
skära ut en botten och anpassar sedan övriga bitar efter hur lerplattan
ser ut.
Det här är ett av mina favorit verktyg (jag har rätt många favoriter!) som jag använder när jag ska sätta ihop bitar av lera. 
När jag satt ihop bitarna lägger jag en lersträng på insidan och jobbar in den så mycket att den i stort sätt inte syns.
